Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en känsla af svårmod öfver honom. Midt i denna
yppiga natur grep honom en längtan till hembygden,
der hans fostersyster nu bröt vårens första sippor.
Han såg flyttfoglarne draga norr ut och han trånade
efter att fa följa dem. Hans fader Arnvid torde hafva
erfarit något liknande, ty efter att hafva töfvat blott
få dagar vid Sikelö, böd han åter hissa segel och
styra mot hemmet. Detta likade Sommarlide föga,
han var tyst och fåordig, men Vinterlides ögon
glänste af glädje, då han stod vid styret och rigtade kosan
mot hemlandet. De bidade icke på färden, men
vidriga vindar hindrade dem stundom och de hade äfven
mer än en strid att bestå mot andra vikingar från
Särkland *, som girige efter gods anföllo de
hemvändande nordborna. Det led mot hösten, innan
hemlandet uppnåddes. Hela dagen hade Vinterlide haft
land i sigte. Skulle qvällen sjunka ned deröfver,
innan man hunne det? Huru Vinterlide brann af åtrå!
Vinden tycktes förstå hans önskan, ty en frisk bris
fylde hans segel, och då solen närmade sig vestra
himlabrynet, lade sig vinden till 1*0, men skeppen
ankrade bakom en holme, hemlandets yttersta förpost
ute i hafvet. Vinterlide kunde ej bida, han steg i
båten och rodde mot land, medan de andre lade sig
att sofva. Sommarlide följde honom, missnöjd med
hans brådska, men ändock obenägen att skiljas från
sin broder. Efter ett par timmars häftig rodd stego
* Saracenernes land, norra Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
