Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärt, en klädnad i purpurfärg slöt sig kring henne
och på hennes bröst blänkte ett silfversmycke i
månens strålar. Fyra år hade förvandlat barnet till
ungmö, men Vinterlide igenkände dock fullväl sin
fostersyster. Sommarlide deremot igenkände henne icke,
han stötte med armbågen till sin broder och sporde:
»Hvem månde mön vara?» Vinterlide svarade icke,
ty mön hade nu märkt dem komma och drog sig
tillbaka, liksom hon tänkte gå in på loftet; men
derpå ändrade hon tanke, ilade ned utför den branta
trappan och skyndade att möta gästerna. Huru fager
hon var! De mörkblå ögonen strålade och håret föll
kring hennes axlar, vågigt och rikt, mörkt, men
glimmande i månskenet likt sotadt guld. Hon räckte
fosterbröderne hvar sin hand till välkomst och förde
dem in i stugan, der husfolket ännu icke slutat sin
aftonmåltid. Herger mottog dem med glädje och
bad dem stanna hos sig vintern öfver — ett anbud,
som de antogo med blickarne fästa på Lif, som i
husliga bestyr kom och gick i sin faders stuga.
Säkert var icke Gerd fagrare, då Frös öga från
Lid-skälf skådade den unga jättemön. Lif var dem båda
kär sedan barndomen, men denna afton sågo de
henne i ett nytt ljus, och i bådas hjertan tändes för
den frida mön en låga mera glödande än
syskonkärlekens. Hvem hade väl henne kärast? Båda
vaktade med uppmärksamt öga för att märka en blick,
ett löje, en åtbörd, som kunde visa dem, hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
