Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låten nu allt kif vara glömdt och delen åter ljuft
och ledt med hvarandra i brödrasämja.»
Lif förenade deras händer och lade sina egna
derofvanpå. Allt skulle nu vara som förr. De
försökte ärligt — men lyckades det väl derför? —
Dagar och veckor förgingo, det blef vår. Sommarlide
och Vinterlide drogo från sin fosterfaders gård och
hem till sin fader, för att med honom aftala sina
sommarfärder. De funno Arnvid åldrad och svag,
och han sade dem, att han ämnade stanna hemma
på sin gård och åldras i 1*0; men han bad dem taga
skeppen och draga ut, om dem lyste. Dock, tilläde
han, skulle det glädja honom, om någon af dem —
han nämde ingen, men hans blick hvilade på
Sommarlide — då hösten kom, ville söka sig en brud
och föra henne hem till sin faders gård. Vinterlide
kände ett stygn i hjertat dervid, Sommarlide log.
Båda rustade sig nu till att draga ut, och snart voro
deras förberedelser slut. De gingo åter till Hergers
gård för att säga farväl, de sågo ännu en gång den
fagra Lif och sporde henne åter, om hon icke
före-droge någon. Hon nekade och skildes under tårar
från dem, bedjande dem hålla fast vid
brödrasäm-jan, och de drogo åter i viking, denna gång vester
ut. Då sommaren var all och dagame blefvo korta,
styrde de åter hemåt. Så hände det en afton, att
Vinterlide stod vid styret och såg mot den
stjerne-klara hösthimlen. Han tänkte på sin moder och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
