Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärast, blef frågan icke utan svar. Så svann
sommaren hän, dagarna blefvo korta och kulna, löfven
föllo för vinden och hafvets vågor jagade hvarandra
mot land. Då trädde en dag Herger in i buret *,
der hans dotter satt och sömmade. Hon reste sig
upp, helsade honom och sporde om tidender. Han
satte sig ned vid hennes sida och förtäljde: »Ett
skepp drefs i natt mot Brottskär och förgicks —- det
var dina fosterbröders».
»Och bröderne » ? sporde Lif ifrigt.
»Sommarlide sam i land», svarade Herger. »Han
är räddad».
Lif vardt helt blek. »Så må jag då dö!»
hvi-skade hon nästan ljudlöst och hufvudet sjönk ned
mot bröstet, men sömnaden föll på golfvet.
»Vinterlide återser jag aldrig». Då log Herger, öppnade
dörren, och in trädde Vinterlide med strålande ögon
och rodnande kinder, och Lif kastade sig med ett
rop af fröjd i hans famn, och sporde icke, om det
var Sommarlide som förgåtts.
Om aftonen tog Sommarlide farväl af sin
broder. Han hissade segel och styrde söder ut till Sikelö.
Der bodde han länge, sades det, på sin moders fagra
ö, och en af dess väna döttrar blef hans brud.
Vinterlide förde hem Lif till sin faders gård och drog aldrig
mera ut i viking. Hans unga maka vann Arnvids
tillgifvenhet, och småningom glömde denne, att det
* Afskild byggnad för qvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
