Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hand full barr af Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg tankfullt ned åt den lilla förstugan midt emot;
men ju längre han såg och ju mer han tänkte, dess
skönare glänste det gröna barret för hans ögon. Snart
syntes det honom som ett flor, genomväfdt af gyllene
strålar, och till slut blef det en frisk gräsmatta med
tusende klara daggdroppar på, men dervid drogo
ungdomsminnenas ljumma vårfläktar åter och åter
genom det af misstroendets vinterkyla så nära
stelnade hjertat. Nu var snöhöljet borta, nu var
isskorpan smält, och den gamle enstöringen vandrade glad
som ett barn omkring i doftande skogar, der foglar
sjöngo på hvarenda gren och blommor nickade från
hvarje tufva.
Det var barrgummans tacksamhet, som hade
kastat detta vårdoft öfver den gamle assessorns själ med
detsamma den kastat några af skogens små gröna
qvistar öfver den unga arbeterskans lilla soliga
förstuga, och när om en stund en liten solstråle genom
ett sidofönster började titta in äfven i hans boning,
knäppte assessorn ihop sina händer och tackade Gud,
som återgifvit honom tron på menskligheten, tron på
oegennyttiga, tacksamma hjertan. Att medlet varit
något så ringa, som en hand full barr, det aktade
han icke på.
Ester.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
