Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaget vid Brunkeberg år 1471 af A. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en föga ridderlig hämnd. Ute på flottan funnos många
svenskar, dels sådana konung Kristierns anhängare,
som deltagit i slaget och jemte den öfriga hären flytt
dit, dels bönder, som efter konungens inbjudning
infunnit sig för att köpa salt. Alla dessa ville nu
dan-skarne mörda. Konungen förbjöd ett sådant illdåd
och lät landsätta dem, som det önskade. För öfrigt
skyndade han så fort som möjligt åter till Danmark.
Här fann han stämningen mycket förändrad:
riksråden ville ej höra talas om ytterligare krigsföretag
och slöto ett stillestånd med Sten Sture, hvarigenom
denne fick tillfälle att arbeta på Sveriges inre
utveckling. Elden glimmade likväl under askan, ty Kristiern
kunde icke glömma nederlaget på Brunkeberg. Till
hämnd för detta sökte han bilda ett stort förbund, i
hvilket påfven, Tysklands kejsare och Polens konung
skulle sluta sig samman med Kristiern, väl i främsta
rummet för att vinna egna fördelar, men äfven för
att hjelpa den sist nämnde att ordna förhållandena
i Sverige efter eget behag. I kraft af en påflig
bannlysning skulle här rikets adel utrotas eller förjagas,
Stockholms anseddare borgare dödas, Dalajne
ödeläggas o . s. v. Man har kallat denna plan Kristiern
I:s politiska testamente. Att detta icke för alltid blef
glömdt, derom skulle en gång Stockholms blodbad
ojäfvigt vittna.
Medan således ränker spunnos för att bringa vårt
folk i träldom, verkade herr Sten outtröttligt för att
Nornan 1877. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
