Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne Makar af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröstan om framgång för sin herres och
fäderneslandets rättvisa sak»; det var Gustaf Eriksson Vasa.
Svenskarne gingo ock manligen fram och vunno en
fullständig seger. Danskarne, ehuru anförde af den
tappre och erfarne Severin Norrby, måste söka sin
räddning i flykten; deras flotta seglade i hast sin kos,
och erkebiskopen fick ingen undsättning.
Nu förlorade hans folk lusten att längre försvara
Stäket och sade rent ut, att de icke mera »ville sätta
sig i lifsvåda med honom och föra örlig mot ett helt
konungarike». Prelaten måste böja sig och lät
underrätta riksföreståndaren att »nu ville han uppgifva
slottet, fara till sin domkyrka och blifva dervid».
Sturen svarade: »Det talet skullen I hafva fört
förr* så hade mången man lefvat, som nu för eder
skull är död», och han tilläde, att efter det
erkebiskopen vore en mandråpare vorden, var han icke
lämplig till biskop.
På ett riksmöte i Stockholm fäldes den dom,
att Stäkets slott skulle i grund nederbrytas, »så att
härefter inrikes förrädare ej måtte der tillflykt hafva».
»Och emedan erkebiskop Gicstaf dragit utländsk
här in på sitt fosterland och f ort avog sköld mot
sin herre och höfvidsman, Sveriges rikes
föreståndare, hafva vi alla endrägteliga med ja och
uppräckta händer svurit och lofvat att aldrig i
våra lif sdagar hafva honoM för erkebiskop här
i riket. Men han skall njuta den frid, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
