Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne Makar af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken i ilande fart tog vägen utåt sjön. Sten Sture
kände att döden satt vid hans hjerta och han
önskade få dö i sin makas armar. Men den sällheten
var honom icke beskärd. Han drog sin sista suck
på Björkfjärdens stelnade böljor. Och i bitter sorg
förde hans män den älskade herrens lik till
Stockholm, till hans hem, hans maka.
IX.
I första ögonblicket vid den älskades bår var
Kristina icke mäktig af andra känslor än den
gränslösa smärtans, den stumma, hjertslitande sorgens.
Hon fann icke ens tårarnes lindring, hon var
förstenad, tillintetgjord. Men då hennes faderlösa små
trängde sig smekande omkring henne, under det
fromma böner och sånger ljödo tillsamman med
klockornas klang öfver det kallnade stoftet af
hennes hjertas vän, då brast hon i en gråt som
strömmade het och välgörande; och derefter tog
medvetandet om landets nöd hennes tankar, hennes
verk-samhetskraft, hela hennes själ i anspråk. Hon
besinnade, att en bättre saknadsgärd än tårarne vid
grafven är den efterlefvandes bemödande att fullgöra
sin käre hädangångnes värf.
Pligt och stort behof manade henne att så göra,
och hon tvekade ej. Från frustugans enslighet, från
sorgevakan i det dystra grafkapellet trädde hon ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
