Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vanlands Saga i trenne äfventyr af BIAS - I. I Österväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjdes i masternas topp, stodo qvinnorna ännu på
stranden. Halfhögt qvad då Vana ur sången om Atlei
»Sälle seglen!
Segern eder gynne!
Gånge eder så
Som jag det önskar.»
Gladt talade så hennes tunga, och mildt blickade
hennes öga; men i ögonvrån satt en tår, och en
suck qväfdes i hennes bröst. Det var som när
daggdroppen gömmer sig för solstrålen bakom blommans
kalk och när den vestliga fläkten från ängen dör
mot gransnåret.
Men hvad drottning Vana sökte hålla tyst, det
tolkades högt af barden Alvin, hennes silfverhårige
följesven och kung Svedgers forne vapenbroder från
Vanlandsfärderne. Han qvad hvad som vidare täljer
i sången om Atle:
»Hafven mod I gode!
Hur än gånga månde;
Så talar mången
Fast stor är dess saknad;
Mången litet derom sköter
Hur han hemifrån ledsagad varder.»
»Växlade sedan ögonkast
Tills afståndet dem skilde:
Då bestämdes, tror jag, deras öden,
Och deras vägar skildes.»
Så qvad den gråhårige barden under det
dra-karne summo på vågen och de silkessömmade märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
