Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årskrönika - Konstförhållande 1876 - Literaturöfversigt - Statistiska uppgifter - Literaturöfversigt Oktober 1875—September 1876 af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rik, allmän blomning vänta vi ännu förgäfves. Hvar orsaken
härtill ligger, i tidsförhållandenas makt eller i den
konstbildande förmågans vanmakt, är en fråga, hvars nöjaktiga
besvarande skjuter långt öfver gränserna för vår anspråkslösa
uppgift. Frånvaron af alla s. k. »hufvudströmningar» i vår
samtids skönliterära produktion nästan omöjliggör en ordnad
öfvergick af dess spridda alster. Hvart och ett af dem står för
sig sjelft, utan inre förbindelse med de öfriga, vitnande om
tillfällig enskild smak och lika tillfälliga, enskilda mönster.
Den historiska romanen har — om vi lemna ur räkningen
omtrycket af Starbäcks »Medeltidsromaner» — funnit bearbetare i
Sylvia, hvars berättelse »Magdalena Rudenschöld» är hållen i
en ton, om hvars beskaffenhet hjeltinnans porträtt, måladt i
följande drag: »Bländande hy, strålande och milda, blåa ögon,
gyllene hår, som i fjäderlätta lockar gungade på hjessan,
fallande ner öfver alabasterhvita skuldror, och emellan leende
purpur perlors emalj», lemnar tillräckligt intyg; och i pseudonymen
Helmfrid, som uti en skildring kallad »Den sista
folkungadott-rens> tydligen ådagalagt, huru lätt begäret att framkalla spänning
och effekt förderfvar alla goda ansatser hos den, som ännu
icke lärt begripa nyttan och nödvändigheten af en sträng stil.
H. af Trolle har i en ny sjöroman, »Jacob Duvall», som väl
icke är alldeles opåverkad af Lies »Lotsen och hans hustru»,
visat sig ega samma friska pensel för naturmålning, samma
ostäfjade fantasi i händelsernas ledning, samma ryckvis
framträdande smaklöshet och samma okonstnärliga detalj slöseri,
som gjort hans föregående skrifter till mål för både pris och
tadel. Ur hvardagslifvet har författarinnan till »Positivspelarens
son» lemnat en teckning, »Liten Karin*, som förråder god
iakttagelseförmåga och öfvadt handlag i framställningen, men
lider något af hvad målare kalla råhet i färgen. I en annan
författarinna, som under tecknet —th— utsändt berättelsen
»Gunnel» och ett häfte folklifsteckningar, förenade under titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
