Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eftersommar af Onkel Adam
- Sigurdsro
- Sympatileken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ansågs för stadens snille — qvick beständigt,
det måtte då bära eller brista.
»Den tillgjorda enkelheten är blott ett fint
koketteri», yttrade stadens aptekare med högvigtig min. —
Stackars Elise! om du skulle bli fattig —?
Sympatileken.
Den vanliga societeten var samlad ute på
Sigurdsro.
Det var mot hösten och vädret således osäkert,
denna dag blef särdeles mulen och regnig, så att
sällskapet måste afstå från alla nöjen i fria luften och
hålla sig inne tills det, som de mera underkunniga
påstodo, säkert skulle klarna mot solnedgången.
Det är dock vanskligt att roa sig på landet, då
man ej kan vara ute i det fria. Man känner sig
liksom afstängd ifrån hela naturen, fastän man i en
stad icke har några anspråk på frihet och således
icke tänker på den.
Den lilla kretsen började således att ha hvad
man kallar tråkigt, och sjelfva Elise, som eljest kunde
hitta på nöjen, var fåordig och omöjlig. Man roade
sig med lekar, ty salen var för liten för dans i massa;
men lekarne blefvo enformiga, och snart hade man
uttömdt hela förrådet.
Metta Plinander blef nu den som kom som en
räddningens engel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:03:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1878/0028.html
