Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eftersommar af Onkel Adam
- En öfverraskning
- Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var ändå Doras handstil och
borgmästarinnans konsepter. Så underligt går det till här
i verlden.
Mot hösten.
Allt äldre man blir, desto klarare fattar man
huru lifvets ström nästan omärkligt glidit fram
mellan de omvexlande stränderna. Den flyter som
Missisippi genom alla klimater, från det, der dvärgträden
färga sina leksakskronor med den klara blyga
vårgrönskan, till det, der glödande blomrankor och
fruktknippor växa i den djupa urskogen, ända till det, der
palmerma bada sina fransande bladkronor i den
milda luften vid hafstranden, der den friska brisen
från det omätliga hafvet möter oss. Det är att icke
känna menniskan, då man tror att den åldriges tid
långsamt skrider fram genom mulna dagar. Ack
nej! det blir klarare, varmare mot slutet allt mera
lodrätt skenet från den eviga kärlekens sol strålar in
i vårt gamla hjerta.
*
Man klagar ofta på att tjenstefolket numera är
helt annorlunda än under de gamla goda tiderna.
Man saknar hos dem denna tillgifvenhet, som i
forna tider var så vanlig, och att tjensteflickor och
pigor äro allt annat än älskvärda mot sin matmoder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:03:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1878/0046.html
