Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan i stället göra alla möjliga förargelser. Orsaken
ligger hvarken hos den ene eller andre, utan i hela
vår tidsrigtning, den nemligen, att uppväga allt med
penningar.
Man ger stora löner; men tjenarinnan är nu
mindre än förr en medlem af familjen — hon
på-minnes oupphörligen om att hon tjenar mot lön och är
en främling, som flyttar från ställe till ställe — icke
för att någonsin finna ett hem utan blott en stor
lön. Man kan dock aldrig upptaxera sin tillgifvenhet
— den är värd allt eller intet.
Men oaktat allt detta, så finnes äfven nu goda,
trogna och tillgifna tjenarinnor, alldeles som i forna
dagar; men också alltid i ett litet hem, der det råder
sparsamhet och der man är nöjd med det man har
af ära eller mynt.
Ett sådant litet älskligt hem, var det lilla huset
vid trädgårdsgatan, som egdes och beboddes af
mamsell Sigurdsson, och som hon under loppet af
omkring trettio år bade arbetat sig till. Då hela
verlden öfvergaf hennes mor och henne — när deras
skenbara rikedom föll till stoft, visade sig hvad en
kraftfull vilja förmår. Elise Sigurdsson hade intet
hopp att bli lycklig — hennes känsla af sitt
men-niskovärde hindrade henne att hoppas på den
framtid hon som ung flicka målade med så bjerta och
smekande färger. Det enda mål hvartill hon måste
sträfva var oberoende — och detta vinnes säkrast om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
