Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man vid alla tillfällen är nöjd med Guds styrelse och
litar på kärlekens Gud, då man lärt sig att ej lita
på menniskorna. I många år hade Elise och
hennes mor arbetat och plockat tillsammans en liten
grundplåt. De köpte en liten gård för att spara den
•dyra hyran och lefde för hvarandra intill dess döden
skilde dem åt. Men under denna tid hade de också
:skapat åt sig en piga och vän, som kom till dem i
:slynåren och nu hade skridit öfver sina fyrti år, och
allt beständigt blef qvar för samma lön; ty hon
behöfde ej mera, sade hon, då hvarje år, vid rätt tid,
mamsell frågade henne om hon ville bli qvar. Ja,
hvar skulle jag väl vara om jag ej är qvar, blef
svaret — och Christine blef qvar år efter år.
Det fans intet i det lilla hemmet som ej
Christine visste af; men en vacker dag för några år sedan
blef mamsellen så underlig — så underlig, att Christine
aldeles förlorade konsepterna.
Mamsell gick liksom mönstrande genom sina
fyra rum — hon såg så glad ut — och ändå darrade
lemningarne af en tår mellan ögonhåren. Der hade
kommit ett bref strax innan denna underliga
förändring skedde; men Christine hade ej fått något
förtroende.
Eljest voro bref dér i huset vanligen gemensam
egendom, som Christine hade reda på från början
till slut; ty brefven voro till hennes fru eller hennes
mamsell och detta var efter hennes logik detsamma
som till Christine sjelf.
Nornan, 1878. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>