Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Mot hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vägen dit är förtjusande vacker, fastän en smula
backig; men som vanligt bär i Sverige afvexla sjö
och land med hvarandra och man har så mycket att
se på, att man, innan man vet ordet af, svänger af
genom björkängarne till Bjursund, som ligger just på
näset mellan Åkersjön och Toren med utsigt till
begge, och deras ekbevuxna holmar. Ditut hemtar
jag, så länge jag är densamma som nu, dig Elise
och Christine — ni skolen bo i ena flygeln, som
helt och hållet upplåtes till er disposition. Och så»,
tillade han och strök en tår som ville komma ur
ögat — »och så Elise! våren var kort — vår
sommar brännande; men ej ofruktbar; men ännu ha vi
ju eftersommarn intill senhösten att genomlefva?!
Hvart år skola vi fira vår eftersommar, till dess
bladen gulna och falla af.» Och så blef det.
Hvarje år i Juni kom öfversten in till staden
och stannade med ekipaget vid Elise trappa. Elise
var färdig och kom med sin Christine och så rullade
man af ut om vester tull.
Derute på Bjursund var en stor park omkring
den väl vårdade trädgården. Hvar morgon kom
Christine in med en stor blombukett, som
trädgårdsmästarn lemnat, och satte i kristallvasen på
spegelbordet. Fönsterna voro garnerade med lefvande
växter, mångdubbla pelargonier, snöhvita och
purpurröda azaléer och många andra sköna blommor;
men i hvarje fönster i midten en blommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
