Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg på Franzéns graf af Aug. C—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sluten trupp på 40—50 man, som icke tröttnade
att vänta; det var stadens musiksällskap med sin
anförare i spetsen, konsistoriinotarien Sidner, — en
man, hvars lifsluft tycktes vara sångens och
musikens harmonier, och som bildade Hernösand till ett
musikaliskt samhälle af en viss rang, så att det
täf-lade med, kanske öfverträffade, hvarje annan
landsortsstad i riket i detta hänseende.
Denna tåliga förbidan kröntes slutligen med
framgång. Klockan något öfver 1 på natten inlöpte
Thule, flaggbeprydd och under kanonsalut. Endast
få af de på stranden väntande hade sett Runeberg.
»Hvilken är han, hvilken är Runeberg?» var
en fråga, hvilken gick såsom en löpeld från hvarje
mun till den som kände honom.
»Ser ni den der långa gestalten på
kommando-bryggan, han med den buckliga hatten, det är
Runeberg, » blef svaret.
Landgången lades ut, och en af de första som
beträdde den var Runeberg. Knapt hade han tagit
det första steget på densamma, då sångkören
uppstämde »Vårt land», finnarnes nationalhymn,
sven-skarnes älsklingssång. För begge folken äro orden
de samma, men finnarne låta dessa af
fosterlandskärleken eldade ord svinga upp i höjden på Pacii
toner, svenskarne åter på Josephsons. Runeberg
föredrog de förra och uttryckte förvåning öfver att
Upsala studenter icke återgåfvo hans sång med Pacii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
