Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg på Franzéns graf af Aug. C—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melodi. Hernösands sångkör, liksom alla svenskar,
gaf företrädet åt Josephsons sättning.
Runeberg kunde icke misstaga sig om, att
hyllningen gällde honom; vid de första tonerna aftog
han sin hatt och i samma ögonblick blottades alla
andras hufvuden.
Efter sångens slut höjdes ett lefve och
handtryckningar vexlades. Runeberg och Sidner gingo
derefter arm i arm i spetsen för sångarne upp till
staden, och de i den tysta, men varma och ljusa
natten härligt klingande sångerna lockade fram till
fönstren mer än en blåögd tärna, som i sin
yrvakenhet glömde sig sjelf för det festliga tåget. Den
frejdade gästen fördes först upp till den å
gymnasii-gården belägna musiksalen, hvarest en bål var i
ordning. Här föreslog lektor Östling, som i många år
och vid mångfaldiga tillfällen på ett förträffligt sätt
i festliga lag fört ordet, en skål för hedersgästen i
ett tal, som lifligt anslog alla och som till och med
vann Runebergs lifliga bifall. Såsom vanligt, var
denne fåordig i sitt svar, men det fanns en
guldåder i hans ord, som trängde till allas hjertan.
Stämningen stegrades snart; en hjertlig
förtrolighet inträdde. Runebergs okonstlade sätt och hela
personlighet bannlyste all slags stelhet, och då den
frejdade skalden, lika litet som någon af värdarne,
icke sparade sig vid bålen, flydde tiden hastigt under
tal och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
