Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg på Franzéns graf af Aug. C—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vemodsfulla, rädda att genom en rörelse, en
hviskning, ett för djupt andetag störa det högtidliga
ögonblicket. Sjelfva naturen hänsof i vördnadsfull
tystnad ; icke ett löf rördes, icke ett fogelqvitter hördes:
andarnas möte försiggick utan profanation.
Sedan Runeberg sålunda en lång stund stått
försjunken i sina tankar och minnen, bad han sångarne
uppstämma en sång, och snart dallrade i rymden
tonerna af
Snabba äro lifvets stunder. . .
Detta var den sång han bad om; denna sång,
som så väl målar lifvets kortvarighet, och hvilken
så väl stämmer öfverens med tankarne på en graf.
Denna sång förmådde äfven lösa den beklämning,
som hade tryckt Runebergs bröst: tår efter annan
rullade derunder ned utför hans kinder och gjorde
honom åter mottaglig för nya intryck.
Sedan sången tystnat, böjde sig Runeberg ned
och bröt en blomma på grafven; detta var det
synliga minnet af densamma och det som han
säkerligen bevarade i hela sitt lif.
Derefter höjde han åter sitt hufvud och kastade
en blick omkring sig. Hvilken förvandling! Nattens
frid hade börjat vika för dagens jubel: solen hade
gått upp. Bergstopparne belystes af dess glöd; de
dallrande strålarne hade redan spridt sig nedåt och
hastigt öfvergjutit hela Gådeådalen med sitt
glänsande guldstoft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
