Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg på Franzéns graf af Aug. C—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landet sänker sig ned från alla sidor mot södra
sundet. Till venster begränsar Vårdkasberget
hori-zonten på kort afstånd; gröna ängar utbreda sig der
nedanför omkring Stenhammars gamla herresäte; midt
emot stänger äfven en bergshöjd synkretsen; men dess
vestra sida öfvergår i den grönskande dalsänkningen,
hvars skiftande färger antaga en förhöjd glans genom
det allt ymnigare solljuset. Öfver vattenspegeln går
en bred fåra af blixtrande metallglans, som skär ned
på ett djup, hvilket afspeglar himlahvalfvet.
Sådan var den tafla, som mötte Runebergs blick
från Franzéns graf. Hon stämde till lif och lifvets
gerning. Tröstlösheten är ingen pligt; men
bekläm-ningen är en mensklig svaghet. Efter natt kommer
sol och dag. Det är icke vid det bleka skenet af
nattens fackla som mai^ bör leta efter lifvets frukter,
utan i dagens klaraste solljus bör man läsa dess
skrift. På hvarje sida deraf står i guldskrift: ai’beta}
älska. Kärlek medelst arbete — sålunda gagnar
man menskligheten. De tårar, med hvilka Runeberg
vattnat Franzéns graf, voro ett offer af ömhet och
den menskliga känsla, som uppröres öfver stoftets
förgänglighet; men långt högre vördar man den
store dödes minne genom att fortsätta hans verk för
menniskans lyftning och förädling. Derföre höjde
Runeberg sin blick mot höjden, der lärkan åter slog
sina jublande drillar; han återvann sin spänstighet
och med gladt mod anträddes vandringen till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
