Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man så finurligt mottaglig och så poetisk, att på ens
ack och o är ingen ända.
Men återvändom om bord! En liten näpen
jungfru annonserar mattimman, och man samlas i
salongen bland idel obekanta personer, åt hvilka
man artigt räcker en karott eller ett saltkar, tänkande
inom sig: »jag undrar hvad det der kan vara for
figurer?» Konversationen rör sig något trögt och
liksom på försök, alldeles som om man hade
framför sig en hemlig fiende, hvars alla rörelser man
borde noga bevaka. Så småningom lossas
tungbandet, man börjar få en smula intresse för hvarandra,
detta stiger, och man blir slutligen helt förtjust i en
eller annan af bords- och reskamraterna, i samma
ögonblick man skall skiljas åt. Ja, just så: ty båten
lägger till vid Oscarshamn, Kalmar eller Karlskrona,
och efter ett kort farväl är den hyggliga »menniskan
han» (eller hon) borta, medan den qvarvarande
tänker: »så dum jag var som inte förr gjorde hans
(eller hennes) bekantskap!» Men denna tanke skall
icke göra den dumme klokare härnäst, ty tröghet
gent emot nya bekantskaper ligger i vårt
national-lynne och torde komma att ligga qvar der ännu
ett eller annat sekel, till trots för alla ökade
kommunikationer.
Kl. 2 en vacker sommarnatt gled ångbåten sakta
in till Ystads brygga. Med klappande hjerta såg
jag der tvänne skuggbilder, som för mig voro ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
