Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sina hvita marmorvårdar, dels, sommartiden, genom
sin slösande prakt af röda och hvita rosor, sågo vi
en tunn gestalt lutad mot ett grafstaket, betraktande
tankfull platsen der inom. Vi kände igen honom:
det var vår blomsterhandlare. När han aflägsnat sig,
gingo vi dit och läste på det ena af marmorbokens
hvita blad:
»Martine Pedersen, födt 1820, död 1847.
Hvad er et Menskeliv? — En Blomst, der falmer.
Kun Kjaerligheden er det, der består.»
Och i grönskan nedanför marmorboken glänste den
hvita liljan, som »ikke var til Salgs».
Der fins någon gång en kärlek, som icke låter
köpa sig.
Bland det vackraste kyrkogården för öfrigt har
att uppvisa är general Ryes grafvård, en hög
obelisk af slipad porfyr, der danska folket i gyllene
bok-stäfver uppmanas att »så värna om den fallne
hjel-tens minne som han om Danmarks ära.» Strax der
bredvid finnes ett stenkummel med ett kors öfverst:
»fallne krigare af Ryes brigad», och ännu längre
bort ett högrest monument öfver i sista kriget fallne
officerare. Midt emot detta äreminne sträckte sig
ett helt qvarter med flere hundrade små hvita kors,
det ena så broderligt likt det andra, der »menige
man», som fallit i striden, hvilade. På hvarje kors
stod den dödes namn, med tillägg af de vackra orden:
»faldt for Fce dr eländet». — En svensk frivillig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
