Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorvaldsens museum. Man skall alltid gömma det
bästa till sist. Må konstnärer och konstkännare
yttra sig om hvad der är att se; den profane har
endast den glädjen att känna huru hjertat fylles med
häpnad och beundran öfver all den storhet, som slutes
inom dessa fyra väggar och som en enda menniska
verkat under den korta tiden af några tiotal år. Om
man ej beskyldes för afguderi, skulle man vilja
knäböja vid tröskeln till detta konstens tempel och vid
den enkla grafven i dess inre med vintergrönan
spirande ur mullen. Förgätande tid, trötthet och allt
som rörde denna verlden, gingo vi högstämda
omkring i helgedomen — tills vi blefvo utkörda; det
var allt hvad vi i vår ringhet kunde göra för konsten.
Klockan slog tre och portarne stängdes. Utkomna,
gick en god stund om, innan vi kunde andligen finna
oss till rätta igen. Vi tyckte att tornspirorna
minskats, likt kikare med afdelningar, dem man skjuter
in i hvarandra; att husen sågo ut som de leksakshus
man plockar upp ur askar och ställer upp på bordet
samt att menniskorna reducerats till blott tredjedelen
af den höjd de haft för ett par timmar sedan; ja,
Sjelfva den glänsande, stora makrillen, som utbjöds
till salu vid den närbelägna kanalen och låg der i
solskenet likt blixtrande silfver, såg i våra ögon ut
som idel löjor.
Men, lika föränderligt som menniskohjertat, äro
äfven dess intryck. Inom en halftimma hade torn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
