Hell dig, Saturni son, Jupiters yngre broder,
Neptunus! du, som så din herrskarkonst förstått.
Oändlig är den mängd af stolta ärestoder,
Som till din hyllning rests vid källor, haf och floder,
Otaligt allt det lof af menskorna du fått.
För ingen annan gud så många strofer sprungit,
Ur diktarns fantasi uti melodisk skrud;
För ingen annan gud så många stämmor sjungit
Spirituelt och varmt, som just för vattnets gud.

Är det väl fruktan blott, som dessa rökverk tänder,
Fins endast kryperi i sångens vackra prål?
Är du blott en tyrann och slafvar dina stränder,