Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubelfesten i Upsala af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockade fram utrop af förvåning; engelsmännens och
skottarnes röda kåpor, tyskarnes svartvioletta
sam-metsdrägter, fransmännens gräsgröna frackar,
blandade med blåa, karmosinröda och guldgalonerade
skrudar gjorde ett underligt intryck. När man
närmade sig den sexhundraåriga domen, framkallades
lifligt i hågkomsten en bild af Scholander — en
medeltidsprocession vid Upsala domkyrka — som
Billmark mångfaldigat i sitt verk öfver Mälarstäderna.
Klockorna ringde i den gamla medeltidskyrkan; äfven
de glänsande drägterna förde tanken tillbaka till
svunna sekler, då svart ännu ej fått privilegium på
att vara högtidsskrudarnes färg.
Inträdet i kyrkan var af bländande verkan.
» Från denna plats tager kyrkan sig bäst ut, här har
man det bästa perspektivet; hon är 360 fot lång
o. s. v.» plägade den gamle, numera hänsofne
domkyrkoklockaren säga, när han stod vid kyrkans vestra
ingång och visade henne för de resande. Men aldrig
hade under hans tid »perspektivet» varit så skönt
•som nu. Den väldiga domen var rikt smyckad med
blommor och grönt; på båda sidor om koret — som
i sig själft tog sig prydligt ut — bildade damerna
-en fager krans; jättestora fanor, nedhängande under
hvalfven, bröto väggarnes torra hvithet; i gångarne
bildade studentfanorna en allé, genom hvilken
processionen långsamt skred framåt, till dess att en
hvar funnit sin plats — och det må sägas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
