Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamle vid julgranen af Fjalar, ill. af C. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tills en dag jag återfann dig
Och med dig min lefnads frid.
Mins du, hur jag ohörd trädde
Sakta in på golfvets halm?
Det var jul, du granen klädde
Och du sjöng en julepsalm.
Skenet ifrån spiselglöden
Föll på mig, der tyst jag stod,
Och din kind vardt hvit som döden,
För att rodna se’n som blod.
Men det var mig, som om töcknen
Rullat bort för sommarbris,
Som med ens den nakna öknen
Trollats om till paradis.
Bländverk, som min själ förvirrat,
Blixtsnabbt svunno underbart;
Ynglingen, som vilsen irrat,
Vardt en man, med målet klart.
Solskensdar, som följde sedan!
Himlens salighet på jord!
Du var min för lifvet redan,
Utan löfte, utan ord.
Hvarje tvifvel föll till föga,
Lifvet log så ljust och fritt,
När ditt stora, klara öga
Såg oskyldigt in i mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
