Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita blommor af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en villfarelse. Mina läppar skälfde, och tårarne
trängde sig fram i ögonen.
Den gamle drog mig intill sig. Gråt inte du,
sade han. Jaså, de ha inbillat dig, att tennskålen
var en silfverskål, det var illa det. Det är bäst att
låta hvar sak vara, hvad den är, så blir man inte
bedragen.
— Nej, det har ingen inbillat mig det, jag har
bara trott det.
— Men du skulle ha frågat.
— Skulle jag? . . . Det var så roligt att tro . . .
— Nå, tennskålar äro bra, de också, fastän de
icke ha silfvervärde. Göm du skålen och samla
pengar i den, tills hon blir full, så kan du köpa
dig en silfverskål.
O, ja! Det vill jag, tänkte jag omsider, suckade
djupt och torkade bort tårarne. Det var ändå
något i ersättning: en framtidsidé, en sträfvan i stället
för — en tom silfverskål.
Dagen derpå var en obeskrifligt vacker
sommardag.
Jag hade fått lof att leka en stund ute på
ängen i närheten af hemmet. Så långt min
barna-blick nådde, låg den i blomma, den skiftade som
regnbågen; men i Sjelfva dälden nedanför våra
fönster var alldeles hvitt af små blommor; de hade
slagit ut samma morgon, ty qvällen förut var der
nästan bara grönt. De kallades bellis — det har
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
