Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita blommor af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fått veta sen, men visste det icke då. Jag
älskade dem namnlösa, ty jag kände igen dem sen
sommaren förut. Jag hade tagit med mig
tennskålen: silfverskål var hon icke mer; det var alltså icke
så noga med henne. Det vanskliga i att samla
penningar, tills jag finge henne full, hade jag redan
börjat öfvertänka, men likväl gaf jag icke hoppet
förloradt. Den gamle mannen kunde ju komma åter
någon gång, och andra vänner kunde också komma
och låta hvita penningar klinga mot — min gråa
skål . . . Jag måste in efter min silfverpenning, bara
för att derute i ängens sköte, i det klara solskenet
se, om han var riktigt hvit . . .Jag hemtade honom,
lade mig ned bland blommorna och strök mitt
ansigte mot dem. Så fina de kändes och så hvita de
glänste! Jag erinrade mig Frälsarens ord: »icke
Salomo i all sin härlighet var så klädd, som en af
dem».
Var skålen grå mot silfverpenningen, så var
denna grå mot de hvita blommorna . . . Fans det
månne något, som var ännu hvitare, snön kanske?
Men när allt kom omkring, så kanske det fans
något, som var hvitare än snön, och så vidare och
vidare i oändlighet . . . Det hvitaste, huru månne det
såg ut? Jag måste hålla för ögonen, jag kunde icke
ens i tankarne uthärda den glansen . . . Skålen
plockades full med blommor, och så gick jag in igen.
— Hvad har du i skålen, frågade mormor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
