Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alida af Marie Sofie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alida stod länge stum af rörelse. Slutligen
störtade tårarne utför hennes kinder, hon kastade
armarne om mannens hals och utbrast:
»Så mycken kärlek, så mycken omtanke för
min trefnad och en så stor uppoffring af allt det du
hållit kärt från barndomen, — och detta under det
jag glömde dig, Carl och mina pligter emot er för
att tillfredsställa min barnsliga nöjeslystnad och min
dåraktiga fåfänga. O, Bengt, du vet icke huru
felaktig jag varit, huru djupt jag blyges öfver mig
sjelf!»
»Min älskade lilla hustru har genomgått ett
eldprof», afbröt henne justitierådet ömt, »och det
är ju först derefter guldet blir renadt. Bådas vår
lycka hvilar nu på en säkrare grund än tillförne,
hoppas jag. Jag har lärt att ej fordra ett gammalt
sinne af ett ungt hjerta, — och du, min älskling —•
att nöjet endast bör vara ett lätt draperi, hvilket vi
ibland hänga öfver lifvets allvar. Du skall ej mera
för det förra glömma det senare, derom är jag fullt
förvissad!» Med dessa ord lyfte justitierådet upp
lille Carl och räckte honom till Alida, som för
första gången med verklig ömhet slöt barnet till sitt
hjerta.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
