Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Jonas Trygger af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstapel», sade pojken inställsamt, »han ska1 gå ner
till kafften. Gubben är änna för gröm öfver
pu-dingsusslingen, som gick med Davids höns.»
»Puddingen? Aha, blodpuddingen . . .ja visst
ja. Nå, hvar tusingen tog den vägen, hvasa?»
»Ja, se den som det visste . . . Hör nu,
konstapel», hviskade pojken lågt och med en liten glimt
ingifvelse i venstra ögat, »kära hjertandes, bli inte
arger, men skam till sägandes så aåt jag upp den,
för jag vardt så sulten, medan konstapeln hölls så
länge i den der putiken.»
Mannen tog Jonas i armen, höll honom på litet
afstånd ifrån sig och betraktade honom från ofvan
till nedan med alla tecken till den ytterligaste fasa,
komiskt blandad med förvåning och beundran. »Du
min skapare, jag har då väl aldrig sett och hört
maken till pojke att vara genomfrän! Men får du
nu inte vara med på en första klassens lappsalfning,
då har du hin håle i kroppen, det är allt hvad jag
vet. Du låter nog bli att fiska upp någon pudding,
hvasa?» skrattade konstapeln, slående på pojkens
trinda mage.
»Hör nu, nu ska’ konstapeln vara beskedlig
och ge mig ett litet tag i löparen. Säg för all del,
att jag tappade formen i sjön när jag steg i båten,
så ska’ jag (här blinkade han muntert) inte alls tala
om, att konstapeln var borla hela tiden och inte
brydde sig om hela kucklamentet för två ruttna lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
