Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Per som jordbrukare af G. Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har du icke fått regn och solsken hvad stund
du velat?»
Jo det hade han nog, och derföre kunde han
ej heller förstå hvarför det gått så illa.
»Det skall jag säga dig», sade vår Herre.
»Med bara regn och solsken kan jorden ej reda sig,
och kommer icke blåsten till, så måste både menniskor
och växter förqväfvas af fukt och värme.»
Nu förstod han det. Och nu bad han så
innerligt vackert att han till nästa år skulle få litet
blåst också att sticka emellan regnet och solskenet.
Ja det skulle han få.
När nu våren kom, så plöjde han och så sådde
han, så lät han solen skina och regnet falla, och
så tog han sig litet blåst allt emellanåt, när han
tyckte det passade sig.
Detta gjorde mån. Säden växte och blef så
frodig att aldrig hade någon menniska sett en
sådan säd, som den Sankte Per hade på sina åkrar.
Nu fick han både ax och kärne. Den der blåsten,
som jag glömde i fjor, den är det, som gör det
mesta, tänkte han, och den skall jag inte spara.
När så säden hade gett tredje knäppen och var
alldeles fullmogen, lät han det blåsa valét [1] — och det
just friska tag — sista qvällen innan han skulle
skära. Men när han kom ut på morgonen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
