Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från slättbygden af Anders R . . . . . n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnet häraf hade gjort gamle Kask varm, och
hans ögon blixtrade, så att jag icke undrade på att
Olof Olsson, fast han icke var någon kruka, fann
det bäst att taga skeden i vackra handen, som man
brukar säga. Kask fortfor emellertid: »Och si då
lugnade han sig litet, så att jag fick tala ut hvad
jag hade att säga. Men sedan vardt han alldeles
ursinnig och frågade, hvad jag pratade för
galenskaper, och om jag trodde att han skulle lida, att hans
ende son gick å stad och gifte sig med en piga från
hans knektatorp. Jag svarade, som jag tänkte, att
han väl inte just kunde vara glad åt det, men att
huru stor makt han hade, hade lagen ändå större,
och lagen sade att Gustaf Olsson skulle gifta sig
med min dotter, eftersom det var hans skuld att hon
hade kommit i omständigheter och han hade lofvat
henne äktenskap. Men si, då såg den gamle räfven
på mig med de argaste ögon och frågade mig, om
jag inte visste att lagen också sade, att föräldrar
hade rätt till att göra en hemmason arflös, om han
gifte sig emot deras vilja, och den rätten skulle
han bruka, i fall Gustaf vore så galen att gifta sig
med min slinka till dotter, som hans ord föllo. Då
hade jag alt svårt att styra mitt sinne, men bjöd
ändå till att göra det för barnets skull och frågade
honom, om det var hans sista ord, och då sade han
med sitt vanliga stormod, att om flickan råkat i
olycka för son hans skull, så hade han nog medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
