Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från slättbygden af Anders R . . . . . n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vill ha en soldatdotter in i slägten, så kan väl
inte samma skäl gälla för dig, som är en välbestäld
prestman.»
»Jo, ser du, det är alt samma sak. Jag tror
väl kanske att han i början skulle ha tyckt illa om,
i fall flickans tycke fallit på en annan, förut alldeles
obekant fattig prestman, men då hade han kanske
likväl gifvit med sig. Men mig känna’ ju alla
menniskor och veta att han, genom att ta mig till sin
måg, skulle bli slägt med ett fattigt torparefolk i
socknen, och det tycker den båle bonden skulle vara
en ryslig skam för honom, för si den stackaren
känner inte till något annat menniskovärde, än det
penningen skänker. Nu är det der visst förargligt, men»
— här föll han åter in i den der tonen af blyg
förtrolighet — »vi äro bägge unga och låta inte
modet falla. Tilda är nog en ömsint flicka, men hon
är inte så vek som Gustaf, så att henne får fadren
bestämdt inte, hvarken med lock eller pock, att
gifta sig med någon annan; och mig känner du:
när jag en gång fått ett tag, släpper jag det inte.
Om en fem, sex år bör jag ha mig en
komministra-tur, ty det är stor prestbrist, och det kan visst vara
olyckligt nog för församlingen, men för oss
obefordrade är det en god sak, förstår sig; och så snart
jag fått en ordinarie plats, friar jag, och då vill jag
se Olof Olsson i synen, om han kan säga nej. Men
om han också det gör, så gifta vi oss ändock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
