Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från slättbygden af Anders R . . . . . n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordens skötsel vika för de bättre skäl, Gustaf med
sina fackstudier i saken kunnat framställa. Och det
är ju också nödvändigt, om inte verlden ideligen
skall stå kvar och stampa på samma fläck.»
»Hm, det fattas bara att vi ska’ ge oss i lära
hos våra barn också», inföll rusthållaren djupt
förnärmad. »Ska’ det der vara filosofi eller hvad I
lär’ i Upsala, tycker jag att lagom lärdom är bäst.»>
Samtalet hade nu tagit den riktning, att de
andre började känna sig litet besvärade och
förstämde, under det jag fullkomligt behöll mitt humör
och till och med erfor en viss tillfredsställelse öfver
att hafva fått gifva den stormodige bonden litet till
bästa. Hans gästvänlighet vann emellertid snart
öf-verhanden öfver hans förargelse, och han uppmanade
oss att skölja ned våra olika tankar i ett glas vin,
hvilket dock olyckligtvis genom sin smak af bresilja
i stället för drufva utgjorde en föga värdig
afslut-ning af den ypperliga middagen.
Efter dess slut gingo vi åter till Gustaf för att
dricka kaffe och ett glas punsch. Mor Josefina, som
vid middagen undskylt sig med illamående, visade
sig nu litet hyggligare klädd och äfven vid en något
blidare sinnesstämning, än jag haft skäl att vänta,
men något doft af behag eller hemtrefnad förstod
hon ej att sprida omkring sig. Sjelfva förmaket,
der vi sutto, var äfven skrytsamt, pråligt och
obekvämt möbleradt samt gaf med sin instängda luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
