Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från slättbygden af Anders R . . . . . n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof Olsson lefde, i fall inte han sjelf kom och
begärde flickan åt sin son. Men alt som det led mot
den tiden, då Tilda och jag skulle gifta oss, började
rusthållaren att bli dyster och orolig till sinnet, och
slutligen en dag frågade han Gustaf, om han inte
tänkte på att gifta om sig, för en kvinna behöfde
han i alla fall för sitt stora hushåll. Jo, menade
Gustaf, det hade han nog tänkt på, men denna
gången ville han gifta sig efter sitt eget tycke, och icke
efter fadrens. Och — kan du tro det? — gubben
sade aldrig ett ord, utan sjönk bara ihop i stolen,
der han satt, och stirrade framför sig, men efter en
halftimme höjde han upp hufvudet och öppnade
munnen och sade bara: Tnga är en dugtig flicka, hon
är uppfostrad af salig Beata, och med henne skall
nog ingen ofrid komma in i huset’. Och så var den
saken klar, och svärfar förde sjelf fram frieriet till
sin grenadier, som alt lät honom höra några mustiga
sanningar, men i sitt sinne var glad öfver att det
ändtligt skedde hans stackars barn rättvisa. Och nu
ha de unga flyttat till farsgubben, och Inga är hans
ögonsten, men den nya byggnaden står der tom
såsom ett sorgligt minne och en varning. Och den
hedersmannen Kask bor kvar på sitt torp och
ämnar tjena, till dess han får afsked, för att han vill
inte att någon skall säga att han ligger sin rike måg
till last.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
