Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödens Förgård af Carlo Broschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam emot dem, som gjort dig godt, har du alltid
sökt med kärlek gälda det kärlek gett?
— Det kan jag svara för, hördes en mild,
ljuf röst helt nära. Karin såg ingen, ty hennes
ögon voro ännu ej klara nog, men rösten lät för
lienne så bekant. Mormor, mormor I ropade hon
plötsligt och utsträckte sina armar, det är du, inte
sant?
— Ja, jag var din mormor nere på jorden och
kan nu vittna för dig. Aldrig har du gjort mig
någon sorg, utan alltid sökt med tacksamhet gälda
den omvårdnad du fått, aldrig har heller mig
veterligen lögnens gift besmittat dina läppar, derför kan
jag nu bedja englarne mana godt för dig hos Gud.
Tacksamhetens och sanningens englar tryckte
henne till sitt bröst och förde henne till det godas
engel, som frågade:
— Säg, Karin, har du alltid visat kärlek och
godhet mot allt det sköna och underbara i naturen,
har du aldrig gjort som stundom stygga och
vanartiga barn göra, misshandlat djuren?
Då hördes ett gladt qvittrande, och en liten
fågel flög in och satte sig på Karins hand. Känner
du igen mig? sporde han. Det var mig du i dag
frälste uti skogen och, fastän du gerna ville hafva
behållit mig, ändå återskänkte friheten. Då jag
låg invid ditt lilla hjerta, hörde jag så väl huru det
slog och klappade af kärlek till Gud och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
