Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin lilla ekonomi, detta sade hon mig ofta. Man
behöfde blott se henne för att veta, att hon var nöjd
med sin verld. Tiden gick, jag var nu fjorton år
och min värdighet förbjöd mig att längre besöka
bagarboden, om ock dess läckerheter ännu hade en
viss tilldragande kraft. Jag såg derför ej mera min
gamla bekanta derifrån, och glömde henne snart,
som man vid den åldern lätt gör. Då jag fyllt
femton år, konfirmerades jag och skulle sedan göra mitt
inträde i stora verlden, detta eden, som tidigare än
man tror hägrar för den unga flickans längtande
blickar. Min uppfostran var gjord, men den sista
glänsande fernissan, som skulle göra mig till en
fulländad salongsdam, felades ännu. Utom de
förmaningar och lärdomar i sättet att skicka mig, som
jag mottog af min mor och några vördnadsvärda
gamla tanter, måste jag derför fortsätta lektionerna
i språk och musik med mera.
Deraf kom det sig att jag återsåg Ebba Schiick,
det var för henne jag läste fransyska. Aldrig
glömmer jag min glädje, då jag i den nya lärarinna
igenkände den gamla vännen. Hon egde en
märkvärdig förmåga i att undervisa, och det var ej endast
språket, det var Frankrikes historia, litteratur och
folk, jag genom henne lärde känna och älska. De
första lektionerna togos i mitt hem; men sedan hon
en gång fört mig med sig upp på sitt lilla vindsrum,
ville det ej gå rätt bra att läsa annorstädes än der —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
