Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade mig. Jag vet ej sjelf hur det var möjligt, ty
jag var lika ful som nu, men jag var ung och han
var mig så outsägligt kär.»
Med hvilken värme yttrade hon ej dessa ord.
Ack, jag som hörde henne, jag fann det nu ej alls
underligt att hon varit älskad. Jag vet ej om det
var brasans glöd eller minnet af en svunnen lycka
som spred den skära rodnaden på hennes kinder och
gaf glans åt ögat, men i denna stund syntes hon
mig nästan vacker. Hvilka hvita, fina händer och
hvilken smidig växt hade hon ej! Hennes vackra
organ och härliga röst måste tjusa en hvar som
hörde dem, och hvilka försköningsmedel äro ej
dessutom ungdom, kärlek och lycka! På allt detta tänkte
jag och lät henne ostörd försjunka i sina minnen,
jag ville ej störa henne, ty det låg hela tiden ett
saligt leende på hennes läppar — då det bortdog,
fortsatte hon sin berättelse. »Denna sommar—nej
dess skönhet kan jag ej beskrifva — jord och
himmel ha sedan dess ej mera synts mig desamma.
Jag skulle bli hans hustru, dessa ord äro nog
for att tolka hvad jag kände. På hösten lemnade
jag min plats för att hos min tante ombesörja min
utstyrsel.
Hon mottog mig vänligt, jag skulle ju snart
lemna henne. Marina var ännu vackrare än förr,
och som förr böjde jag mig under det välde hennes
skönhet utöfvade. Hon var ej förlofvad, men kurti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
