Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sörerna svärmade som myggpr omkring henne. Min
fästman som återvändt till staden besökte mig
naturligtvis. Jag älskade honom, jag trodde på honom
och ej en minut fruktade jag, att någon skulle kunna
intaga min plats i hans hjerta. Jag dåre! Från första
stunden han såg Marina hade jag förlorat honom.
Det var ju ej underligt — han borde aldrig sett oss
båda tillsammans. Liksom hon önskade vinna
dockan med emalj ögonen, så önskade hon ock att vinna
Lorenz, blott derför att han var en annans.
Jag var så blind att jag ej märkte hans
förändrade sätt och lidande utseende. Hans besök blefvo
allt sällsyntare, det var min enda sorg. Han var
redbar och ädel, jag vet att jag, Oaktadt allt, var
honom kär och att han aldrig, hvad han än lidit,
sjelfmant skulle brutit vår förbindelse. Jag har sjelf
gifvit vika för Marinas trollska inflytande, och jag
kan ej undra på den lidelsefulla kärlek hon
uppväckte hos honom, liksom hos så mången annan
man.
Ändtligen blef mig allt klart. Jag kan ej säga
hur eller när den sorgliga vissheten först trängde
sig inpå mig; men så småningom började jag
observera dessa båda och allt mera flydde hoppet ur min
själ.
Jag hade blott ett att göra! Lorenz — ja
Marina också — båda, skulle bli lyckliga. Hvad
betydde jag mot dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
