Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog förstod jag hvarför hon aldrig lade af
sin svarta drägt och hvart alla de vackra blommorna
nu togo vägen, som hon odlade i sina krukor —
men vi talade ej derom.
Marina lärde jag äfven känna. Jag såg henne
ofta ute i stora verlden. Hon var ännu obeskrifligt
vacker, firad och fjesad af alla. Blott jag kunde ej
med henne. Ett år senare var hon omgift. Rik
och skön som hon var, tycktes hon mig en af dem,
hvilkas lif förflyter under oafbruten medgång och
som ej hafva tanke för annat än sig Sjelfva och
intet högre mål än stundens fröjd — jag afundades
henne ej.
Sagan om »den fula ankungen», som så djupt
rörde mig redan då jag var ett barn, stod nu ofta
för min tanke — jag tillämpade den på Ebba. —
»Säkert», tänkte jag, »skall hon en gång, då hon
af-lagt sitt jordiska omhölje, stråla härligare än andra i
oförvansklig skönhet.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
