Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortunas kapten I. af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trots det tvärsäkra svaret, märkte jag likväl,
att han ändtligen kommit under fund med sin
blunder. Men aldrig trodde jag, att följden skulle bli
hvad den blef. Det blåste så att — som
amerikanarn säger — två man hade fullt göra med att hålla
i den tredjes hår. Men Fortuna. förde alla segel
i topp förstås. Kaptenen gick fram och tillbaka
och såg till väders, på sjön och upp till
himla-hvalfvet, der mörka skyar jagade hvarandra öfver
fullmånan. »Gå och tag rodret du, Bolt», sade
han ändtligen. »Vi ha låtit henne skena åt h—e
för långt den här gången. Men nu, min gumma,
ska vi profköra dig riktigt, få se om vi ändå inte
kunna ta’ skadan igen». — »Klart att vända! »ljöd
det derpå doft genom roparen. Karlarne sågo
förbluffade ut. »Loss babords brassar! — Babord
litet grand, Bolt, babord bättre. Så, stött för lofven!
Hal upp i styrbords brassar der, fort! Stå då inte
som en skock sjösjuka svin, menniskor!»
Det var ett fasans ögonblick den vändningen.
Fortunas gastar voro inga mesar, men nog trodde vi
allas sista stund vara kommen, när hon lade till, så
att brädgången låg under sjön. Det var bara att
hålla i sig, och jag trodde och jag må säga
hoppades, att stängerna skulle springa. De stodo dock pall,
men bovenbramseglen flögo för tusan i våld, så att
endast liken sutto qvar. Aldrig kommer den långa
natt, som nu följde, ur mitt minne, om jag så blefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
