Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Sten och Liten Birgitta af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvets friskhet kallade blommor fram på hennes
kinder och strålande glans i hennes ögon.
»O fader», sade hon, »hvad det är ljufligt att
se, huru Guds ande hvilar välsignande öfver
fosterlandet! Huru sköna äro dessa klara vatten, dessa
tysta skogar, dessa böljande sädesfält! Jag är lycklig
af att se på dessa trefna menniskoboningar på höjd
och i dal, lycklig framför allt att se huru ärliga
ansigten blicka på dig med kärlek och lit hvarhelst
vi möta dem. Allt Sveriges folk känner dig och
ärar dig som sin fader. Minnet af denna
sommarfärd, • som jag fått göra med eder, käre föräldrar,
skall mången gång stå för mig som en fröjdefull
syn i min nunnecell; och det minnet af verlden kan
ej vara Gud misshagligt, ty det ger mycket att tacka
honom för i alJa mina dagar.»
»Det vore honom visst ej heller misshagligt, om
du stannade qvar hos oss, kär dotter min, i denna
verld som han har gifvit dig sinne att oskyldigt njuta
af; och du kunde säkert der tjena honom långt
tacknämligare än i klostercellen», sade herr Sten, ännu
en gång mildt öfvertalande.
Men då vände sig Birgitta ifrån honom som
från den lede frestaren. Endast som en tafla sedd
på afstånd kunde det fägna henne att skåda verlden,
med hvilken hennes enda beröring skulle vara vården
om de fattiga och sjuke som samlades i
klostergården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
