Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Sten och Liten Birgitta af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hår hade under detta året mycket grånat, hant
syntes hafva blifvit flera år äldre. Birgitta kunde ej
undgå att märka det, ehuru föga hennes tankar
vände sig åt något jordiskt, och ett styng af
samvetsförebråelser trängde genom hennes bäfvande sjäL
. Men när nunnornas sång från deras afskilda
kor, S:t Katarinakoret, ljöd som englahymner genom
de höga hvalfven, tog den bort hennes ångest, bar
den som en offerbön mot höjden och förbytte den
i stilla själafrid. Hvad är dock allt jordiskt ve och
all skilsmessa menniskor emellan, tänkte hon, det
har sin korta tid, sin förgängliga dag; men Guds
nåd varar i evighet öfver dem som honom frukta.
Och hon gick med fasta steg fram till altaret,
då stunden var inne att hon skulle aflägga den hvita
brudskruden och iföras den mörka nunnedrägten.
Icke en suck undslapp henne, då hennes gyllene
lockar föllo för saxen.
Strax derefter fördes den unga systern in i
systrarnas kor, och af Birgitta Stensdotter fanns intet
mer att skåda än det hvita hölje, som upptogs af
hennes forna leksystrar, och de långa rika lockar,
af hvilka hennes moder med tårade ögon utbad sig
en, att taga med sig till ett kärt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
