Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Sten och Liten Birgitta af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timande hädanfärd och med stöd af sitt eget höga
anseende och sedliga värde hade hon utverkat af
abedissan en eftergift i den bestående ordningen,
hvilken eftergift dock måste noga hemlighållas.
Alldeles ensam och utan dok stod Birgitta i
drottningens rum, medan denna sjelf uppehöll sig i en cell
på sidan derom. Och så strålande var dotterns
glädje att en gång utan vittnen få se och tala med
sin fader, att den förtog det sjukliga i hennes
utseende. Den genomskinligt hvita hyn med de
klara, skära rosorna på kinden och den lifliga
glansen i hennes mer än fordom stora ögon gjorde henne
för fadersblicken englaskön, och som en engel log
hon hans stulna kyss till mötes.
Endast få ögonblick bestods dem, och bäst var
det, ty eljest skulle herr Sten snart förlorat det ljufva
intrycket af dotterns friska fägring.
»Fader», hviskade Birgitta, »jag har varit
lycklig, mycket lycklig här; men frommare och renare
prisade jag likväl Gud derhemma under mitt fria
lif hos dig. Helsa så kärligen min moder 1 Ack,
jag borde aldrig, aldrig hafva lemnat er. Men vi
se dock snart hvarandra åter, käre, käre fader 1»
Och som en andeflägt försvann hon ur hans
åsyn.
Utan ord, men med en hjertlig handtryckning
tackade herr Sten drottningen, som nu inträdde följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
