Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad månstrålen förnam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alldeles yr af glädje begaf han sig hufvudstupa
å väg och tumlade mot jorden med en hastighet af
2 9 tusen mil i sekunden.
Det första han tog fotfäste på var ett berg;
•sådana kände han ju till förut. Han gled ned
utefter dess sida och märkte alldeles icke dess
ojemnhe-ter, ty han var så hj er tans glad.
Med förnöjelse sträckte han ut sig på den
mjuka gräsmattan vid bergets fot och lekte »titt-ut»
med pappa månen bakom de skyar, som drogo
förbi jorden.
Under det han smekte ängens doftande
blommor, fick han syn på en insjö, hvars yta lätt
krusades af en frisk bris. Månstrålen sam oförskräckt
öfver vattenytan, utan den minsta fruktan för den
falska Ran, som han icke kände ens till namnet.
Än dök han ned i vågorna, än gungade han sig
behagligt på deras toppar och blickade omkring sig
på den omgifvande nejden, som tycktes honom
obe-skrifligt härlig. »Ack, hvad det är skönt här på
jorden! Här är idel fröjd!» ropade han upp till
månen och gaf icke det minsta akt på det leende
fullt af vemod, han fick till svar, utan ilade muntert
in bland de täta trädmassorna i den närbelägna
skogen. Han såg så lysande ut, der han drog fram
med sin släpande silfvertygsmantel med
guldbroderier, att de glupska vilddjuren helt bländade drogo
sig tillbaka i sina mörka hålor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
