Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utefter Bottenhavets kust. Anteckningar från en Norrlandsfärd af Anders R . . . . . n - Umeå. Piteå. Salmis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskapslif sjelfklart nog under de s. k. storhelgerna,
påsk, pingst och midsommar. Ett egendomligt drag
för detsamma är att ungdomen och de äldre samlas
i olika lokaler och söka sin trefnad hvar för sig.
Att det härvid ej sparas på bränvin och kaffe,
liksom att de unga ofta dansa, så att dammet står
högt i tak, torde knapt behöfva att sägas.
Här i Gammal-Piteå föreföll det emellertid som
skulle dessa kyrkohus vara mindre behöfliga, ty
bygden utgjordes af ett slättland, väl bebygdt af
välmående allmoge, af hvilken sjutio till åttio
representanter här infunno sig, alla försedde med
präktiga hästar och åkdon, med hvilka de täflade att
få skjutsa de resande till Öjebyn, der middag skulle
intagas./ Då ingenstädes en så stor samling rene
norrläjplske bönder mötte oss, torde det vara på
sin plats att om dem yttra några ord. De voro i
allmänhet satt och starkt folk med ljust hår, och
ansigtena utmärkte sig mer för kraft och härdighet,
än för någon egentlig skönhet. De karaktersdrag,
med hvilka man lättast kom under fund, voro en
stark sjelfkänsla, om hvilken man kunde ana, att
hon lätt nog kunde slå öfver till envishet och
hårdhet, samt en stor gästfrihet.
Middagen var, såsom vanligt, förträfflig, och der
saknades hvarken champagne eller tårta af sjelfve
hofkonditor Landelius’ tillverkning. Bönderne läto,
lika väl som gästerne, rariteterna sig väl smaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
