Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnessång öfver Frans Michael Franzén af Xavier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att glädjen, äfven han, från högre land
En gäst blott är, som hastigt åter svingar
På skimrande och fjärilslätta vingar
Upp till sitt hem högt öfver molnens rand.
Liksom hans dikt, så var han sjelf också:
Inom de blida anletsdragen bodde
En englasjäl, som tycktes blott förstå
Att älska, och som bad och trodde —
Sjelf blef han derför älskad såsom få.
Till dygdens tjenst, till himlens ära
Han egnade sin lefnads bästa kraft:
En bild, så ljus, att den ej skugga haft,
Den glänser blott i färger klara, skära.
Så flöt hans lefnad; sådan var hans dikt:
Hans eget hjertas englarena bikt.
Frid var hans lösen: fridfull glans förgyller
Hans skönsta sånger, tjusande idyller,
Som likna i sin tonart, ljuf och öm,
Ett minne af en paradisisk dröm.
Till sist han fann i »elyséens dalar»
Sin Selma åter bortom purpurskyn.
Det evigt sköna uti himlens salar
— Hvarom hans sång ju ständigt talar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
