Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockljuden af Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af guld öfver vattnets silfver, när necken lät de första
accorden dallra på harpans strängar, då klädde sig
alla små elfvor i hvitaste silkesskir och stego upp på
stranden, der stora och små blåklockor om
hvart-annat uppstämde sitt »bing, bång», hvilket betyder
så mycket som »kom, kom!» Och skogen
uppstämde då sin andaktsfulla koral och svanarnes djupa
sång samt neckens toner klingade dertill och elfvorna
utförde sin tempeldans, men sedan gjorde de sin
tysta bön och biktade sin synd. Stora tårar föllo
dervid i blommornas kalkar, men ingen förkunnade
aflösning, och deråt skrattade svartalfverna
natten lång.
Men vid stranden var skogen djup och vid och
der inne låg ett grant slott och der var silfver och
guld, hästar och vagnar, drängar och pigor, sammet
och siden, viner och läckra rätter — ja, der var allt,
utom det enda nödvändiga. Der skiftade dag och
natt utan bön och sång, der gick sabbaten i
arbets-drägt och arbetsdagen i vällustigt prål, der var
tve-drägt och afund, der voro laster och brott, der var
aldrig någon rätt frid; och allt detta kom deraf, att
intet klockljud förmådde tränga så långt in i den
djupa skogen.
Långt, långt åt andra sidan, ytterst i
skogs-brynet, låg en liten stuga. Der bodde en gammal
gumma med sin sonson, en helt liten en, och der
hade slottets herre, då han på en jagt förirrat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
