Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockljuden af Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den höge herrn och stälde sina steg ditåt
klockljuden manade, men barnet såg på honom med sina
klara ögon, räckte honom förtroligt handen, nickade
och sade »kom, kom!» lika vänligt och oskyldigt
som de små blåklockorna brukade säga det till
elf-vorna på stranden. Och slottsherrn steg upp och
gick vid barnets hand, han gick och gick som i en
ljuflig dröm; och ju längre han kom, desto klarare
och renare blefvo klockljuden, desto starkare
klappade de med sitt »kom, kom!» på hans hjerta.’
Men när han kom nära det rum, der de kommo
ifrån, och han såg högtidsklädda skaror vandra dit
upp från alla håll, då såg han på sin egen drägt.
Den var af sammet och dyrbara broderier, men den
var rifven och dammig, den bar spår af jägarens
blodiga handtverk, och för första gången blygdes
den stolte mannen för sig sjelf, blygdes så djupt,
att han ilade tillbaka mot skogen, mot slottet, som
låg så fjerran, fjerran, att aldrig något klockljud
kunde nå dit.
Men snart reste sig det hvita templet på
stranden ; det var slottsherrn som byggde det. Och
klockorna förkunnade derifrån sin fridshelsning öfver
slott och hydda, öfver hela den vida nejden, och
klockljuden trängde som en engels sång långt in i
djupa skogen. Der blef då morgon- och aftonbön,
flit och sabbatsro, endrägt och kärlek äfven i slottet;
och ålderdomsfriden och barnafröjden, som icke hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
