Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luis de Camoens af J. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigdomen stod redan vid hans vagga för att
sedan aldrig öfvergifva honom. Som ung student
vid högskolan i Coimbra beslöt han följa sin andes
maning och egna sig åt skaldernes konst. Så kommo
de tunga läroåren, hvarunder ingen uppmuntran, ej
ens den ringaste uppmärksamhet, detta lifsvilkor för
den gryende talangen, kom honom till del.
Sträf-vandet blef fruktlöst, arbetet allt mera glädjelöst, men
fattigdomen gjorde dagligen sina bittra påminnelser.
Han måste öfvergifva pennan och grep nu till
svärdet. Tappert kämpade han i sina landsmäns led,
men någon befordran vann han icke, och då kriget
slutat återvände han till Lisboa lika fattig som han
dragit ut. Förlusten af det venstra ögat, som en kula
krossat i slaget vid Ceuta, var det enda äretecken
han hemförde från striden. I Lisboa hoppades han
kunna vinna en befattning, något så när motsvarande
hans begåfning; men nej — en sådan erbjöd sig
icke. Då öfvergaf han sitt land, styrande kosan till
Portugals indiska besittningar, der så mången
landsman redan förut vunnit makt och rikedom, Men
här, liksom i moderlandet, fans ingen anställning för
den stackars skalden. Så tog han å nyo värfning uti
krigets tjenst och åtskilliga år förflöto under äfventyr
och faror så till lands som sjös. Nu spelade honom
hans begåfning ett elakt spratt. En satir öfver
den dåliga förvaltningen af Indien ådrog honom
vice-konungens hat och en förvisning till Macao„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
