Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortunas kapten II. af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakten fram och, hållande sig för näsan, klämde han
sönder en af kulorna tätt invid löjtnantens eget
luktorgan. Nu uppstod ett förfärligt tumult. Kadetten
kom nedspringande utför kajuttrappan, men raglade
tillbaka på första afsatsen, kippande efter andan vid
den vedervärdiga lukt, som trängde genom kaj
utgången. Löjtnanten rusade upp ur kojen, nästan
från sina sinnen af bedöfningen från finkelångorna
och omhvärfd af den vidrigaste stank. Kajutvakten
stod gråtande vid hans sida, upprepande under
ideligt tjut sin lexa, hvilken icke bestod af annat än:
»u-uj, min påver kapten, u-uj, min påver kapten».
Detta lystringsord hörde dock till lyxartiklarna, ty
kapten Besks ofantliga lungor gåfvo ifrån sig sådana
stönanden, att de kunnat väcka upp en hel
bond-kyrkogård. Löjtnanten höll sig för näsan så pass
godt han kunde och skyndade till kaptenen, som
sken-barligen vred sig lik en mask i de förfärligaste plågor.
»Huru i Guds namn står det till med er,
kapten?» frågade löjtnanten, knappast i stånd att få
fram andan.
Kapten Besk riktade sina rullande ögon på
frå-garen med en förfärlig blick. »Hvad är ni för en?»
röt han ilsket. »Gå för f—n i våld och låt en
menniska dö i fred!»
»Hvad har kommit åt er? Känner ni ej igen
mig? Jag är ju löjtnant Gallifet, som tagit ert skepp
i besittning.»
Nornan, 1881. X j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
